Förord

Varje år ger vi på manusutbildningen ut en bok. 2015 blev det en e-bok om Verklighet och Fiktion. De studerande väljer tema, skriver texter och intervjuar andra författare, regissörer eller konstnärer som de är intresserade av.Manusförfattare är en ettårig yrkeshögskoleutbildning på distans med träffar i Berlin, Sunne, Stockholm och Göteborg.

Workshops, seminarier, föreläsningar inom manus, regi, juridik, pitch, etc. Samarbeten med filmfestivaler och skolor, i Sverige och utomlands, utveckling av egna manusprojekt inom manus för film och dramaserie. Uppdrag utifrån, bokprojekt, intervjuer, möten med yrkesverksamma. Praktik i Sverige eller utomlands.

På vår hemsida kan du ladda ner tidigare böcker och läsa mer om utbildningen. Kontakta oss gärna om du vill veta mer. Trevlig läsning!

MONOLOGER -
EN INBJUDAN ATT LYSSNA

I den här boken kommer du få ta del av många olika liv;
höra röster dela med sig av sina innersta hemligheter.

På ett sätt verkar det självklart vad en monolog är, både i livet och i författande. En person pratar och berättar om sig själv, sina tankar och käns­lor. Så varför en bok om monologer i relation till filmmanus? Vad gör monologer till ett värdefullt verktyg för manusförfattare?

När jag skriver vill jag bli överraskad, jag vill veta mer än jag visste innan. Jag vill att historien breder ut sig och berättar sig själv för mig. Om det alltid är författaren som bestämmer hur det ska vara blir det inte intressant. Fantasi och in­spiration är ett samspel mellan författare och his­toria; man måste samarbeta och hitta en större spelplan än sig själv. Det är då det börjar hända saker, det är då det man skriver inte bara blir så där lagom bra, utan utmanande, frigörande, oro­ väckande eller glädjesprudlande. Det är då starka känslor väcks till liv och man börjar dyka ner under ytan.

Så hur kommer jag i kontakt med denna större story, den som delvis kanske finns i mitt under­medvetna? Ett givande och inspirerande sätt är att jobba med fokuserade skrivövningar. Efter många år som författare, coach och handledare, samlade jag idéer om en sådan metod i min bok “The Creative Screenwriter”. Den består av mångfaceterade praktiska övningar som hjäl­per författaren hitta sitt eget förhållningssätt till struktur, scenskrivning, världar, slut, pitching. En av de mest populära har varit monolog­ 6 övningen. Den är så enkel och ger så stor utdelning - plötsligt lyfter locket och en hel värld karaktärer träder fram.

Studenterna på Brobygrafiska manusutbildning utvecklar inte bara projekt genom handledning och workshops. De får också utveckla sin sensitivitet och skrivteknik för att bli bättre rustade för branschens utmaningar. Under året deltar de i onlineworkshops med teman som kreativitet, idéskapande, berättarstruktur, scenskrivning, dialog, bildspråk. På ett tidigt stadium fick de prova att skriva monologer och det gav mersmak. Det har lett till fantastiskt varierande manus och ett intresse för den kreativa processen. Monologövningar handlar inte om att skriva långa stycken text som sen blir del av ett manus. Istället handlar det om förarbete och research, ett sätt att fördjupa sig i karaktärernas inre liv. Ju mer man går in och låter dem själva berätta, desto bättre fungerar det. Ofta kan man känna att det verkligen är de som talar; ibland tappar man kontakten och glider tillbaka in i sin mer egna (medvetna) röst. Att låta karaktären själv berätta gör att mer oväntat material kommer fram. Författaren leds av och lyssnar på karak- tärerna, istället för att försöka kontrollera eller manipulera dem. Man blir mer lyhörd och det skapar känsla och nyans i dramatiseringen.

Det finns några enkla regler:

- skriv från en persons perspektiv, i jag-form

- hitta en specifik situation eller fråga som karaktären berättar om

- tänk inte för mycket utan bara skriv på och låt det flöda

Ofta skrivs monologer i presens, men man kan också låta en karaktär berätta om minnen eller saker som hänt i det förflutna (speciellt bra om det finns något viktigt i historien som hänt innan den börjar). Eller så kan de fokusera på drömmar och planer om framtiden. Vad de än pratar om, så befinner sig alltid karaktären som berättar här och nu.

Monologer kan användas på många olika sätt - att utforska karaktärer, perspektiv, relationer, situationer, scener. Vad ser de? Vad hör de? Vilka rädslor eller hopp finns inom dem? Hur förändras de genom det de upplever, hur hör man det i deras röst?

Det kan bli speciellt intressant när man skriver relaterade monologer. Som tre monologer från samma karaktär, men tre olika tidspunkter – innan en stor händelse, medan händelsen pågår, och efter den. Då ser man i detalj hur de känner och tänker och påverkas av storyn, och i gengäld påverkar den. Eller så kan man välja en och samma situation med monologer från olika karaktärers perspektiv. Om ett överfall inträffar vid en busshållplats, vad kan offret berätta om upplevelsen? Vad såg vittnet som stod på andra sidan gatan? Vad försiggick inom den som begick brottet?

Monologövningen kan användas under många olika faser av manusutveckling. Det är ett utmärkt sätt att öppna upp en idé och låta en karaktär skapa handling och tema. Eller så använder man dem när man kommit längre och har en scen som inte känns rätt, kanske lite tunn eller lite förutsägbar. Då kan monologer skapa mer nyans, möjligheter, överraskningar. Det är ett utmärkt sätt att hitta eller finslipa en karaktärs röst så de låter naturliga och trovärdiga. Monologer är också ett mirakelmedel i slutet av processen, när man kört fast eller tappat gnistan för storyn. Då kan det vara bra att släppa taget och gå in i monologer, för att hitta tillbaka till kontakten med karaktärerna, historien och sin egen motivation - varför man faktiskt ville skriva det här.

Monologer kan visa den mångsidighet och komplexitet, ibland motsägelser, som finns inom varje människa. De handlar om hur mycket vi vågar, att vara oss själva och att tillåta karaktärer som inte alltid är så korrekta. Det handlar om att låta livet komma fram.

När du läser monologerna i boken, tänk inte bara på dem som färdig text och slipade repliker. Läs dem för att lyssna. Vad upptäcker du om hur en karaktär blottar sig utan att mena det? Vad försöker karaktären kanske dölja för omgivningen? Vad försöker de dölja för sig själva? Vad är det som de inte berättar?

Vad hör du bakom orden?

Zara Waldebäckt.