SUMMERTIME

Jag vaknar av solen som skiner in genom de karamellfärgade gardinerna och inser att nattens rörelser fört mig till fosterställning på sängkanten. Jag vänder mig långsamt om och ser din nacke, hårsvallet, den djupa andningen. Förstås känner du av min blick. Du lyfter på ena ögonlocket, långsamt som ett fågelägg som kläcks. Blickar möts, starka och ömtåliga på samma gång. Vi ligger orörliga en lång stund, halvt omvirade av lakan. Jag sträcker på armen och tar din hand i min. Svetten gör att de klistras mot varandra som flugfångare.

Tillslut släpper du handen med en suck och tittar upp i taket. Tillbaks på mig och sedan ut genom fönstret. En fluga surrar enträget mot rutan. I en ljusstrimma som brutit sig in dansar dammpartiklar som stjärnstoff. Precis när jag kommit på vad jag ska säga börjar du nynna. Lågt för dig själv, som om jag inte där. Din röst är hes och du sväljer orden.

Summertime, and the living is easy..

Med ens är jag transporterad tillbaks till en av de där sommarlovsdagarna som verkade oändliga. Mamma, som är ung, dammsuger sovrummet. Jag ligger på det vita sängöverkastet. Halvt dränkt i dammsugar-brummet sjunger hon på ett språk jag inte förstår. Jag lyssnar förundrat över det vemod som finns i hennes röst. Hon ser på mig och stannar upp, ler sitt gula Marlboro-leende och smeker min kind. Detta ögonblick är graverat i mitt minne som myggan i bärnstenen.

One of these mornings, you’re gonna rise up singing..

Foto: Vaiva Katinaityte


Ett passerande tåg får rummet att vibrera. Du är nästan påklädd nu. Jag hittar en av dina skor och gömmer den bakom ryggen. Du lägger armarna i kors och pannan i veck. En impuls slår mig. Att vilja slita ut alla mina vitala organ och ge dem till dig inlindade i glansigt presentpapper. Att fästa mig själv vid dig med häftpistol, linda in oss i gullfiber för att för evigt skydda dig mot allt ont, att vilja lobotomera dig för att skydda dig från dig själv, att vilja bära dig i min livmoder skvalpandes tryggt i fostervatten.

Men när jag skakat av mig tanken är du redan borta. Kvar är bara flugan som surrar.

Simon Revilla

Jag är en filmskapare med ena foten i det fikti­va och den andra i det dokumentära. Studerat på Prague Film School i Tjeckien. Skrivit och regisserat kortfilmer i sju olika länder. Inter­vjuat colombiansk HIV­bärare, karibiska pirater och självaste påven. Jag fascineras av människans oupphörliga sökande, och drömmer om att skapa den drabbande och gränsöverskridande berättelsen.

Läs Simon Revillas intervju här