En förmiddag i oktober

Tänk om det fanns Ebola på frukten jag åt i morse. Tänk om det har blivit luftburet och kommer genom ventilen. Ska jag stänga dem? Varför ska det finnas sjukdomar som kan smyga sig på mig utan att jag märker det?

Jag skulle kunna lämna staden. Flytta till landet. Bygga ett hus och odla mina egna grönsaker. Fast det känns tråkigt. Vad ska göra med all min tid? Då är det bättre att stanna kvar här. I staden. Även om det är farligt med alla smittor.

Jag borde kanske baka nått. Scones var det länge sen jag gjorde. Det är gott med smör, sylt och varmt kaffe. Varför fikar jag inte oftare?

Det får bli scones. Men utan den där sylten. Det är bara en massa kemikalier i den. E-nummer. Aromer. Konserveringsämnen. Vad tråkigt jag har.

Ska jag gå till mataffären? Gå runt bland alla matvaror. Känna lukten från frukterna. Andas in kylan från de kalla frysarna. Köpa något eller bara gå runt och se kufisk ut. Snart är det Halloween. Då säljs det pumpor. Jag kanske ska gå bus eller godis som jag gjorde när jag var liten och kastade ägg på grannarnas dörrar? Vad arga de blev på mig. Undrar hur de visste att det var jag?

Jag skulle behöva städa. Det borde finnas robotar som städar åt en. Eller så köper jag en kopp kaffe. Ska jag gå ner till 7eleven och köpa en kaffe? Eller så struntar jag i kaffet. Man blir bara kissnödigt av det och koffeinet dödar väl alla vitaminer? Som vitaminerna som fanns i frukten jag åt i morse.

Samori Tovatt

Född 1992
Bor i Stockholm
zamori11@hotmail.com
0763141041

Det senaste året har jag rört mig i gränslandet mellan fiktion och det dokumentära. Med inspiration av det jag lärt mig om dokumentär­film och hur man kan använda sig av olika grepp för att berätta en historia har jag gjort filmer där fiktionen och det dokumentära glider in i varandra. Fiktionen är för mig en konstruktion av, och lek med, verkligheten. Det dokumentära ser jag som en metod för att närma mig vekligheten snarare än att kon­struera den. Genom att blanda fiktion och det dokumentära är min ambition att jag ska komma åt historier jag annars skulle ha svårt att hitta inom mig. Min erfarenhet är att detta undersökande blir mer prövande och mindre förutsägbart än om jag arbetade med antingen fiktion eller det dokumentära.

Läs Samori Tovatts intervju här