Fuck Jocke Fransson

”Fuck Jocke Fransson” hade dom skrivit på väggen i trappen, med en svart tuschpenna. Det måste ju helt klart vara mig dom menar. Jag har ju mina misstankar om vem som har skrivit det. Det hänger alltid en massa ungdomar i lägenheten längst ner i trapphuset. Ett gäng 20-åriga skejtare är det som bor där. Jag är ganska säker på att det är någon av dom som har skrivit det. Kladdar på väggen och stökar ner gör dom, dessutom väsnas dom hela nätterna. Jag har varit och sagt till ett par gånger att dom måste sluta föra ett sådant oväsen om nätterna. Tvättstugan är också ett ställe där mitt tålamod har tagit slut, men där tror jag i och för sig inte att det är skejtarna som håller låda. Jag har svårt att tänka mig att dom tvättar över huvud taget. Jag tror det är somalierna i huset som inte kan hålla rent efter sig. Det brukar lukta konstigt, jag tror att dom äter i tvättstugan också. Jag har nämligen hittat mat på tvättmaskinen när jag ska ner och tvätta. Det är helt otroligt, varför kan dom inte bara lämna det i samma skick som det var när dom kom? Jag har satt upp lappar flera gånger och anmärkt, men jag kan inte se några framsteg. När jag tänker på det så är alla i trappen rätt konstiga.

Varför kan dom inte bara hålla sig för sig själva? Jag bor nog inte på det bästa stället i staden, eller jo jag gillar det men jag har nog fel grannar, eller så är jag fel för dom. Det kan ju ha varit vem som helst i trappen som kladdat på väggen. Men det värsta är oljudet på nätterna skulle jag tro. Jag är nog något av en morgonmänniska, jag har en vana av att gå upp tidigt och dricka en vaniljlatte och försöka njuta den korta tiden jag kan under en dag. Visserligen har jag ett jobb då jag nästan alltid måste arbeta på kvällarna. Jag är ljudtekniker och jobbar mycket på konserter och föreställningar, och det är ju nästan alltid på kvällstid. Det jag egentligen helst vill göra på kvällarna är vara med Linn, min tjej, och en påse gott och blandat, ett glas rött och min nya trådlösa sono-anläggning. När jag tänker på det så är det ju faktiskt lite ironiskt jag bor på ett ställe där jag inte kommer överens med mina grannar och har ett jobb där jag arbetar på tider jag inte vill. Gud vad det låter som att jag klagar. Hoppas att Linn inte tycker att jag gör det hela tiden. Jag gillar ju saker också, godis, rödvin, vaniljlatte och färgen svart till exempel!

Paolo Iskra

Född 1987
Bor i Köpenhamn
iskra.paolo@gmail.com
0736421547

Berättelser har alltid varit viktiga för mig, att få skapa egna världar och att förstå andras verk­lighet med hjälp av fantasin. Men berättelser har också gett mig en känsla av att det alltid händer något fantastiskt någon annanstans. Jag försökte i många år hitta det fantasiska på olika sätt, framförallt genom resor. När jag var 20 flyttade jag till New York och sedan vidare till Buenos Aires i sökandet efter det fantastiska, men det var först ett par år senare som jag förstod att jag själv kunde skapa och förvekli­ga mitt sökande genom film. Jag är intresse­rad av det personliga uttrycket och att på ett personligt sätt berätta om en större kontext. Just nu undersöker jag teman om underkas­telse och moral i mitt skrivande. Jag fascineras av den villkorslösa kapitulation en människa måste acceptera inför livets förutsättningar.

Läs Paolo Iskras intervju här