EN HÖGRE MAKT

Ingen av oss tar initiativet. Det behövs inte. Hela situationen är initiativet. Vi har aldrig haft sex, du har aldrig sett mig naken. Varje kroppsdel bultar så hårt att det gör ont. Plaggen känns trånga, värmen olidlig. Jag låter mina fingrar komma in, innanför dina skinande vita kalsonger, tyget är lite stelt och ger ett lätt tryck mot din kuk. Du tar två fingrar och lägger de på mitten av mina båda ögonbryn, utan att öppna dina. Dina fingrar glider ner över mina ögonlock och stänger ögonen. Jag vaggar huvudet åt höger och vänster ett par gånger. Dina kåta blickar ser jag även fast jag blundar.

Mina skinkor syns tydligt genom trosorna, du drar ned de ett par centimeter. Du pussar mig där, i glipan, låter tungan gå in. Ådrorna på min hals pulserar och det rycker som i spasmer längs insidan av låren. Som en enorm mängd energi äntligen är på väg att frigöras. Jag vill inte komma av det här. Jag sätter mig ned på skakiga ben och indikerar att du ska resa dig. Dina knän är röda av att du stått på golvet. Jag lämnar blöta fläckar vid sidan om din kuk.

Det låter när våra lår slår ihop. Jag står kvar på alla fyra, men det ska bara hålla på ett tag till. Jag drar mig ur, framåt och vänder mig snabbt så att jag ligger på rygg. Din grumliga blick och din kropp hänger som ett moln över mig. Jag ökar hastigheten på vibratorn från ett till två och faller bakåt. Låren rycker synligt. Du har aldrig sett mig komma så här långt i min njutning. Allt faller på plats i det här ruset, som uttänkt av en högre makt. Som att gå i kyrkan och tro på vad prästen säger.

Höftbenen skjuter upp och ner ett par gånger ut av skalvet. En våt vätska rinner ner från blygdläpparna ner mot rumpan. I samma ögonblick som jag öppnar ögonen efter att ha pustat ut, händer samma sak för dig. Du stönar till och jag känner hur vätskan landar på min mage och brösten. Två människor, vi har hamnat här. Helt urblåst i huvudet tänker jag de här tankarna. Utan genans eller tveksamhet. Bara två uppfyllda, darrande kroppar sida vid sida.

Om jag någon gång skulle säga det som om jag menade det, skulle det vara nu: Jag älskar dig.

Vi ligger kvar ett par minuter, en kvart. Tiden suger in oss och släpper inte taget.

Stilla och tysta i ett mörkt universum.

Gro Janarv

Foto: Bárbara Vidál

Född 1984
Bor i Stockholm
gro.janarv@gmail.com
grojanarv.se
0733629209

Jag föddes 1984 och utbildade mig till grafisk designer och typsnittsdesigner i Barcelona, Madrid och Reading, England. Jag har även läst span­ska, litteratur och kreativt skrivande i Stockholm. Sedan fyra år bor jag i min hem­stad Stockholm.

När jag var 12 år var jag på semester i Israel och klappade en delfin på nosen. Väl hemma berättade jag för klasskompisarna att jag simmat med delfiner. Jag strösslade historien med att jag matat dem med sill och beskrev hur delfinhud känns mot kroppen. Det var lätt att göra fiktion till verklighet. Den känslan, det ruset, vill jag att mitt skrivande och film­skapande ska genomsyras av.

Andra viktiga referenser är Bibelns berättelser, som jag tagit del av sedan barn­domens söndagsskola. Mitt skrivande berör frågeställningar om männi­skan och hur hennes handlingar bedöms. Vad är ett gott liv? Vad är en god människa?

Läs Gro Janarvs intervju här