Ut ur min kropp

Jag vet inte men jag trodde nog att det skulle vara mer, livet liksom. Jag ska inte säga att jag är besviken men... jag vet inte. När jag försöker ta upp sånt här med min fru så blir hon bara arg. Hon tycker jag ska vara tacksam för det jag har. Barn å hus å sånt. Men det är inte det... Det är liksom svårt att sätta fingret på, jag känner ingen glädje. Jag är sällan lycklig. Jag har allt man ”ska” ha, och ett par bra grabbar från bygget jag hänger med på fritiden. Men varför känner jag tomhet? Har alla det såhär? Man tror att alla andra är lyckliga men alla kanske känner så här? Vad är ens lycka, finns den? Fan alltså.

Det kanske är så det är... Tänk inte så mycket. Det är precis det jag alltid gjort, tänkt lite menar jag. Jag gjorde först, tänkte sen. Jag vet inte, det var ingen bra grej, råkade ofta illa ut. Gjort en massa dumma grejer. Fyfan... Är det kanske det jag saknar? Tänk om det är det jag saknar? Adrenalinet och rädslan. Min identitet fanns där. Haha! Borde börja träna boxning. Få ur mig nåt. Fast bara i lokalen den här gången. Kanske handlar allt om det, inte att jag behöver något mer, jag kanske bara behöver bli av med något, ut ur min kropp. Fan jag är rätt bra när det gäller tänkandet ibland. Det är inte bara dåligt, som min fru säger.

Fabian Buebo

Född 1986
Bor i Stockholm
fabian@fabianbuebo.se
fabianbuebo.se
0735554992

I varje berättelse jag skriver finns delar av min personlighet som jag själv försöker förstå. En fiktiv version av mig. Härligt självcentrerat. Det är svårt att se sig själv utifrån. Vi blir till i mötet med andra. Jag är den du ser och tvärt om.

Jag tror att varje människa är en komplex känslovarelse med ett rikt inre liv. Det kan vara svårt att tro ibland. Den grå farbrorn på bussen. Alla är vi samma. Skrot och korn. Sökande.

Jag brinner för konsten och utan den vore mitt liv fattigt. Nästan meningslöst. Det är vackert hur människan skapar ut ur intet. Vi vill dela med oss av våra tankar och idéer helt utan krav på att få något tillbaka. Som kärlek. Vi gör det för att vi måste. För mig är konsten ett bevis på att magi faktiskt finns.

Läs Fabian Buebo intervju här