Intervju Anna Hellsten

Anna Hellsten, 26
Bor i Lund
Yrke: Filmare/illustratör
www.jaileebird.com

Mitt möte med filmaren och illustratören Anna Hellsten blev lika impulsivt som hennes egna skapande. I en lägenhet i Lund hade jag och Anna vår träff över en kopp kaffe. Med ett skratt välkomnar hon mig in. Vi satte oss i köket och jag började mecka med min mobil för att spela in samtalet.

Så var kommer all din kreativitet ifrån? Hon tar en sipp ifrån sitt kaffe och ger ett smittsamt leende. Tristess. Tristessen inspirerar till att skapa. Så fort verkligheten känns för liten kommer känslan av att vilja bryta sig fri och hitta någon­ting mer. När jag ser historier om ett heteropar i övre medelklassen som det går dåligt för, fast inte för dåligt utan bara lite. Där är det väldigt lätt för mig att tänka mig ut ifrån det. Det är tristess. Jag får då känslan av att önska mig en rymdraket och flyga mig därifrån.



Vart vill hon att sin rymdraket skall ta henne?
Jo, bort från det gråa. När min värld inte känns speciellt stor, då börjar jag att längta ut. Jag brukar gå runt i mitt om­råde, det gråa betongbygget och fotografera. De bilder som jag plockar hem kan kännas jättetrå­kiga, så då manipulerar jag dem efteråt. Lägger in nya lager för att ge bilden någonting annat, någonting mer.

Under vårt samtal återkommer vi ofta till ordet impuls. Att jobba efter lust och inte måsten. Det handlar egentligen om att utforska det okända så som ett barn gör. Inte förhålla sig till det man vet, utan försöka se allt på ett nytt sätt. Där känner jag att impulsen är viktig. Att man följer sin första idé under genomförandet. Där­fö rförsöker jag att hålla min process snabb för att behålla energin under hela arbetets gång.

Annas sätt att jobba inspirerar mig. Det är på många sätt motsatsen till mitt tillvägagångssätt, då jag lätt hamnar i rätt utdragna skapandepro­cesser. Hon förespråkade mer att låta glöden styra processen. Göra så att projekt skapas av passion.

Fiktion skall vara fantasi. Det känns som att fiktionen ofta tar anspråk på att visa exakt hur världen är. Men med fiktionen kan man ju ska pa exakt vad som helst, så varför inte göra det? Med mitt skapande vill jag kommunice­ra med drömmare. De som funderar mycket, grubblar mycket. Som ställer sig själv frågan – vad är poängen? Finns det mer? Ja det finns det!

Sen var vår träff över. Lika impulsivt som sam­ talet började, avslutades det. Det kändes som att vi hade pratat om allt vad gäller kreativitet och skapande. När jag satt på bussen hem kände jag hur hela jag också ville åka med henne på den där rymdraketen. Lämna tristessen och den gråa vardagen och flyga upp till rymden.